Tillbaka...

Jag måste säga att det tagit mig en stund att återhämta mig från de omvälvande händelser som jag var med om i våras. Mitt liv ändrades för alltid och det är inte lätt alla gånger. Nå, det värsta var väl de första dagarna. Det var så att matte började lägga våra saker i kartonger. Jag trodde nog att det handlade om att hon tänkte göra om hemma och skaffa mig sådana där lyxiga kattmöbler istället för sina prylar som jag inte kan använda. Sedan så visar det sig att hon tänkte ta med sig våra (läs mina) prylar när hon flyttade. Reservmatte som skulle bli matte brukade ju komma ibland och ta hand om mig och då flyttade hon in med mig och mina prylar så jag trodde i min enfald att vi skulle göra så den här gången med. Så fel jag fick! Så här gick mitt stora trauma till:

Jag jamade mig ut när matte började rumstera med kartonger och grejor och människor som kom för att hjälpa till. Jag gillar ju inte oljud och röra och sån't så.... bort ville jag. Men en katt måste ju äta för att håll sig i form så jag återvände bortåt eftermiddagen och där i köket hittade jag matte och nya matte men inget köksbord. Jag hälsade och åt litet och tänkte sedan gå upp och lägga mig en stund för att slippa allt detta tok som människor har för sig. Jag tassade upp för trappen och in i rummet...som är tomt...nästan helt tomt bara soffan kvar! Jag måste erkänna att jag JAMADE RAKT UT! Vem...vem har tagit alla mina saker?!?

När ingen reagerade jamade jag igen, lika högt, någon måste ju svara på denna viktiga frågeställning. När ingen kom för att undsätta mig i min förtvivlan (dålig service alltså!) så gick jag ner och jamade mina mattar rakt i ansiktet så att säga. De så skyldiga ut! Ni skulle ha sett dem!!! Mitt hem var helt enkelt borta. Inte undra på att man blir traumatiserad. Som tur var så var ju min soffa kvar och den stannade (matte fick visst inte plats med den i sin nya bostad annars hade jag nog mist den med). Den soffan har jag nu tagit till min nya kattkorg, så det så! Man måste ju hålla på det lilla man får behålla i bodelningen, eller vad säger ni?

Nåja, jag har som sagt hämtat mig nu men det är inte som förr...det måste jag konstatera. Jag har dessutom efterhand låtit matte (nya) använda en del av soffan. Jag har tre säten och hon har två. Jag tycker det är rättvist eftersom soffan ändå är min.