Matte, ibland...

Ibland går människor för långt. Jag bara måste säga det.
Jag och matte har en grej att jag kommer till henne och kör upp min svans i hennes ansikte så att hon ska förstå att det är dags att klia mig på ryggen just precis i ryggslutet nära svansroten. Hon burkar signalera att hon förstått på ett något respektlöst sätt bara. Hon tar min svans och pratar till svansspetsen som om det var en mikrofon. När jag kom in igår så var jag litet blöt men hela jag var bara redo för litet ryggkli. Jag gjorde som jag brukade och kan ni tänka er! Människan hotade mig!!! Hon sa att hon skulle använda min svans som mikrofon hela kvällen om jag inte tog undan den. Det var något om att den var blöt. Tala om fräckhet alltså! Det finns ingen måtta på (slavarnas) tjänstefolkets fräckhet i dessa dagar! Vad ska man göra?

Nej, jag måste nog gå ner och ta mig en matbit. Jag blir så upprörd! Kattens svans är inget man leker med. T.o.m. möss vet att svansar är viktiga. Alla som läst Narniaböckerna vet det! Människor har förstås ingen svans så det kanske inte är så lätt för dem att föreställa sig svansens betydelse. Men man måste ändå träna dem i svansrespekt. Det hör till vanligt hyfs att sätta sig in i sådana väsentligheter. Men man får konstatera att människor ibland har det väldigt svårt med att sätta sig in i andra sätt att tänka än sina egna hjärnvindlingar. De liksom fastnar i hur saker och ting ska vara. Men jag ger inte upp hoppet om att de en gång åtminstone ska få upp ögonen litet för den högra visheten som vi katter och vår värld står för. Vi är ju ändå många som försöker, ihärdigt, att få fram detta viktiga budskap.