Semestern rök...

Om ni bara visste vad det är härligt att vara katt! Tänk njutningen av en varm, mysig sovplats i en solglimt. Eller lyckan av att hitta ett litet kryp-in högt upp och med god utsikt. Eller tänk er ögonblicket, när man efter mycket spaning och smygande, slänger iväg sig och bara VET att den här gången tar jag mitt byte.

Men trots alla dessa fantastiska ögonblick så har vi katter det stundtals besvärligt. Fast det är klart, det finns fördelar också. Jag ska förklara. Reservmatte försvann och matte kom hem. Visst har jag svårt att hänga med i svängarna men eftersom jag ju redan har uppfostrat både matte och reservmatte i hur man tar hand om mig – även om det är en del jobb kvar till perfekt – så är det inte så farligt stor omställning. Men nu har det hänt något. Det har flyttat in en reservhusse. Usch och fy! Jag gömde mig genast. Även om det är trevligt att dela hem med en annan karl som omväxling, så finns det gränser…

Så fort jag kunde så försvann jag ut till mina hemliga jaktmarker (och nej, tjata inte, jag kommer inte att avslöja vart jag går när jag går ut). Jag fick verkligen tänka till. En ny person att uppfostra! Fattar inte folk hur mycket jobb det innebär! Jag får ta det försiktigt men ändå. Där rök den semestern! Och kom nu inte och påstå att jag inte kan ha semester för att jag inte har något jobb för det vet ni ingenting om, så det så!

Tillslut beslutade jag mig för att fortsätta att njuta så mycket jag kan, trots min situation. Jag lämnar uppfostrandet litet på framtiden. Bara jag får gå in och ut och får mat så står jag ut en stund. Man får ju inte låta en så trivial sak som en människa störa friden. Jo, så får det bli! Nu ska jag gå och spana på fåglar i… oojoj! Där höll jag på att försäga mig. Men tji fick ni!

Man måste ha tålamod med människor...

Nu har det hänt igen! Och jag var inte beredd...igen! Reservmatte försvann och plötsligt var matte där igen. En försvinner och någon annan kommer. Ja, det går i och för sig an så länge det finns någon där att betjäna mig i de vardagliga bestyren men jag önskar att människorna kunde lära sig prata katt så att de bättre kunde hålla mig uppdaterad.

Nu är det inte så att människorna inte försöker det måste jag ju faktiskt erkänna. De gör i de flesta fall sitt allra, allra bästa! Ibland är resultatet inte så högstående men det är ju bara förståeligt, de är ju inte katter!

Ganska nyligen fick jag nys om ett sådant försök. Det är en kort musikvideo. Musiken är visserligen mänsklig (Rossini) och därmed begränsad men textvalet är, med tanke på att de inte är katter, utmärkt. Sångarnas uttal är osofistikerat men engagerat. Sångarnas röster är fina, återigen för att vara människoröster. Jag skulle vilja se bättre svansföring eller rättare sagt, jag skulle vilja se svansföring. Sedan tycker jag att en del av sångarna ser litet stela ut i ansiktet och när jag nämnde det för reservmatte häromdagen som sa hon att det nog berodde på att de ansträngde sig för att hålla igen. [...] Vaddå hålla igen, förstår inte?!?

Här är länken: Högklassig text till faktiskt ganska bra musik

Grusiga fundringar...

Jag ligger i solen och filosoferar litet grann i dag. Det är så skönt när det har regnat både nu och då att hitta gruset utanför köksfönstret torrt och solvaaaarmt! Då lägger jag mig och gnider mig mot det litet grann så att det rafsar litet i pälsen. Mmmmmm. Skööööönt!

[...]

En fågel...          ...om man skulle...      ...nej, jag orkar inte...

[...]

aaaaaaah.... (vänder mig om)  

[...]

Titta, en hund! [...] Fattar inte varför människor gillar hundar för... Jag har väl egentligen inget emot hundar - på avstånd - men kan inte heller förstå nödvändigheten med dem. De har ingen stil! Ta svansen till exempel. Det viftar och viftar, hit och dit, ingen styrsel. Det finns en finess i en exakt svansföring som helt ligger utom räckhåll för hundar. Man låter svanstippen vicka till litet grann med huvuddelen av svansen i rätt höjd. Till och med en människa uppfattar delar av det finliret.

Sedan har vi rösten. Inte finns det väl något mer smakfullt än ett mjaou på rätt ställe!?! Det är något annat än hundens voffande - för våldsamt - och ylande - för pipigt -  och morrande - för knorrigt. Tänk er ett fistämt spinnande - med det skapar man minsann atmosfär som kan linda in den mest oroliga person i en kokong av ro och njutning.

Från rösten är steget inte långt till tungan. Har ni sett en hund dricka? Men alltså... bläää! Slabbigt, ju, usch!
Sedan hänger den ute på hundar också - isch, läbbigt! För att inte tala om hur vissa hundar dreglar!!! Men jag har iakttagit en del människor som ibland sätter på sig en lång, smal tygbit runt halsen som hänger ner över bröstet. De verkar tycka att de blir stiliga när de gör det. Så jag har undrat ifall de där lismande hundarna försöker ställa in sig genom att hänga ut tungan.

En sak är vi varje fall säker. Människan har fattat att hundar inte klarar av att ta hand om sig själva. Det är nog därför de inte släpps ut utan kontroll och oftast i koppel. Det är som om det aldrig riktigt växer upp och kan ta ansvar. Ja, det är i varje fall så jag ser på saken. Nu blev det litet för varmt här i gruset så jag vandrar iväg till mina hemliga jaktmarker. Vi hörs!

Pelargoner

Det står en pelargon i mitt köksfönster. Jag har funderat på att flytta på den. Tyvärr har pelargoner en doft som liksom stannar kvar på en som jag inte gillar. Så en teknikomgång med mina fina kloförsedda tassar skulle skapa pelargondoft på dem. Nu kanske du undrar varför jag vill flytta pelargonen? Jag har flera anledningar. Dels stör den min spaning och dels är det via fönstret jag går ut och in mestadels. En annan viktig anledning är att för att mina tre huvudkommunikationer med reservmattte ska fungera så måste jag förbli övertydlig. Den viktigaste är att sätta sig på fönsterbrädan och jama, det betyder ut. Det kan vilken dumskalle som helst förstå så det fixar reservmatte oftast att förstå. Motsvarande kommunikation utanför fönstret är svårare pga fönstret emellan men är annars ganska lättförstådd.

Sedan har jag en jamning med uppställning mitt i köket och det betyder: gooodis! Oftast måste jag dock här komplettera med att slicka sig om munnen, men den detaljen har jag ju redan berättat om. Till dessa båda första kommunikationer finns en variant som handlar om att få ner den man vill nå nerför trappen. Då får man jama ihärdigt med upptrappad intensitet. Man måste liksom utstråla sin intention: Kom hiiiiiiiit! Sedan tittar man intensivt uppåt övervåningen och så fort man ser personen man vill åt så låser man fast blicken tills det tydligt framgår att personen fattat vad man vill och går ner.

Den tredje är på många sätt och vis enklast men samtidigt mera komplicerad. Det är när jag vill bli klappad och kliad hel och hållen. Här ingår 100% koncentration på mig under en längre period och här visar det sig att det är svårare att göra sig förstådd. Jag misstänker att personer i min omgivning helt enkelt struntar i att göra som jag säger för att de är lata och tror att annat än jag är viktigare - och det senare kan ju inte någonsin vara fallet, det fattar vilken katt som helst!

Svensk sommar...

Jag glömde jama ut mig i går kväll! Det är ett misstag för det är oftast väldigt svårt att få i gång en omsorgsperson mitt i natten. Det hindrar ju inte att man försöker ändå men...som sagt... När reservmatte kom igång på morgonkvisten var jag på alerten och rusade med ner och koncentrerade mig på att få hennes uppmärksamhet vid fönstret så att hon skulle kunna släppa ut mig och jag lyckades. Tyvärr, visade det sig när jag studerade situationen, var morgonen då av det blöta, kalla och regniga slaget så jag gick genast bort till matskålen istället. Svensk sommar är ju ombytlig så man får vara tålmodig och vänta in solen.

Undrar hur läget är nu..? [...] NU ÄR DET SOLIGT! Ojojoj! Då måste jag genast jama ut mig innan nästa skur kommer.

Miaouuuu! Skynda dig, reservmatte! Öppna! Släpp ut mig! Miaou!

Någon har suttit i min låda!

Det är tufft att vara katt. Människor i allmänhet är inte medvetna om den press vi katter lever under. Det är tur att vi tidigt får lära oss att vara coola och njuta av tillvaron annars skulle vi nog bli knäckta. Så här är det. Någon, och jag vet vem, har legat på min tron (potatislådan). Jag menar inte Brittas påtande i min låda, jag syftar på grannkatten. Den där svarta gamlingen. Han låg i min låda, i MIN låda! Nu luktar det fel i den, fel, fel, fel. Reservmatte sjasade bort inkräktaren åt mig fast hon sa åt mig att inte lägga mig där för att det såg ut som om Britta hade sått någonting. Vem bryr sig om frön? Inte jag i alla fall.

Jag har tröstat mig genom att ligga i mattes soffa, mitt i den. Reservmatte hänvisar mig till min ände av soffan eller till korgen men jag känner för att ligga mitt i soffan. Med tydlighet försökte jag få henne att fatta - jag lade mig i soffan så fort hon tittade bort eller gick ut - så till slut trillade polletten ner och reservmatte förstod att det är jag som bestämmer och lade dit min filt som brukar ligga på sängen. Hon påstår att jag hårar så förskräckligt och att mina fötter är lortiga när jag promenerat ute i blötan. Ja, jag har ju ingenting emot att man bäddar åt mig fast jag tycker ju ändå att soffor är till för att torka fötterna på.

För att verkligen markera att det är jag som bestämmer så gnagde jag litet på sladden till datorn när jag ville ha reservmattes uppmärksamhet...och det fick jag minsann! Hon till och med klappade i händerna åt mig. Den där sladden är svår att låta bli för det sitter en rolig pryl som reservmatte kallar kardborrband på den. Det blev en del hallå som jag inte tycker står i proportion till min gärning men det är väl bara att vänta sig av en människa! Det blev ju inte ens ett litet märke på sladden ju och jag förstår inte vad grillad katt har med saken att göra?!?

Träning, regn och pangpang

Trots människans stora begränsningar så anser jag att det är möjligt att träna sin omsorgsperson. Det är av största vikt att vi katter är tydliga och pedagogiska här. När jag jamar uppfordrande åt reservmatte kan det vara bra att komplettera jaminingen med något visuellt. När jag vill ut så går jag till fönstret eller dörren. När jag tycker att det är dags för ett godistillskott slickar jag mig om munnen. När jag vill bli kliad så visar jag det tydligt osv. osv. Jag måste dock lägga band på mig för när jag haft framgångar på kommunikationsområdet så kan jag starta samtal som bara är samtal och då har jag märkt att min omsorgsperson blir orolig eftersom det inte går att förstå vad jag vill. Då får jag bita i det sura äpplet och inse att människor inte talar katt, trots allt.

Häromdagen gick jag ut i solsken och så helt plötsligt så regnar det av bara den. Suck! Reservmatte öppnade fönstret tillslut och jag såg det på avstånd. Jag försökta jama så att hon skulle komma och hämta mig! Tyvärr fungerade det inte. Hon stängde fönstret igen. Dubbelsuck! Jag blev kvar ute i regnet! Trippelsuck! Det är väl inte för mycket begärt att få bli upphämtad när det ösregnar. Kvadrupelsuck! Mycket träning återstår. Pentasuck 5 gånger suck!

Om någon vet hur man tränar sin person att inte bomma och smälla så berätta, snälla. Jag har förstått, genom att lyssna uppmärksamt på reservmatte, att det pågår sprängningar vid ett bygge i närheten men det måste väl gå att få reservmatte att ingripa. Detta sprängande går mig på nerverna. Sedan skulle jag bli tacksam att få veta vad knackning och krossning innebär. 

Reservmatte läste högt ur nå'n info: ”Sprängningen avslutas troligen denna vecka.” (Yess! Äntligen!)

”När själva sprängningen är klar vidtar knackingen.” (Ska dom knacka på dörren istället för att smälla, eller..?)

”Efter knackningen påbörjas krossningen.” (Vad/Vem? Inte jag väl? Ska det först knacka på dörren och sedan krossa den som öppnar, eller??? Jag förstår inte riktigt!)

När ska det bli lugnt igen?

Zzzzzzz

Francis sover...eller rättare sagt han har precis vaknat. Igår eftermiddag gick han ut på runda och sedan såg jag inte röken av honom tills det var dags att gå till Laudes i morse. Då kom han in med raketfart genom ytterdörren när jag öppnade den. När jag kom hem igen bortåt sjutiden så låg han och sov. När han överhuvudtaget inte rört sig i sin korg när klockan var tio börjar man fundera över vad i all världen han gjorde i natt!? 10:26 sprängde de vid bygget här intill... På hans min tror jag man kan uttyda att han tog det som en förolämpning. Nu vet jag i varje fall att han lever :D
/Reservmatte

Universella Kattliga Rättigheter

Igår kväll lyfte reservmatte upp mig ur min fina tron (blomlådan) och bar in mig. Egentligen var det nog ganska skönt för det är inte fel att bli litet ompysslad och sova i sin egen korg i lugn och ro. Jag jamade ut mig så fort jag hörde henne röra sig igen på morgonen i fyratiden. Men det är principen jag har kontemplerat över. Jag vill gå in när JAG vill och ut när JAG vill. Bara för att göra detta klart för reservmatte lade jag mig på/i min tron igen i morse.

Det här leder mig till dagen ämne: de universella kattliga rättigheterna. Det finns ju självklarheter som rätten till trygghet, mat och dryck, tak över huvudet när det behövs osv. T.o.m. en del människor har fattat detta och jobbar för det. Men det är min bestämda uppfattning att vi måste kräva minst ett hem för varje katt som så önskar. Ska vi säga en omsorgsperson och (inte eller) full frihet att gå vart vi vill när vi vill. Skulle vi katter hitta ett annat hem som verkar bättre så skall i kunna välja att byta omsorgsperson, eller kanske ha två olika med olika hem, eller blir det bikattmi då?

Sedan har jag en protest i samma ämne. Jag har hört att det finns människor som har fräckheten att sätta övervakningskameror på oss. Det hela började med att min reservmatte visade mig sin dator med live puppy-cam. Det var några pipande feta valpar som diade sin mamma som galningar. Jag tyckte det var osmakligt och menade att det är totalt onödigt att titta på hundar om man inte måste. När reservmatte då satte upp en talgoxe som ruvade (live) så blev det intressantare. Men när jag hörde att den fågeln inte fanns ute i trädgården utan uppe i Dalarna så blev även det totalt ointressant. Reservmatte sökte då efter katter och hittade en kitty-cam. Nu kommer min protest: Vilken total kränkning av privatlivet! Hur kan dessa människor bara filma oss katter på det viset. Jag menar, en hund, okey, men… Tydligen finns det också små kameror som man fäster på halsbandet som ska avslöja vad vi katter har för oss på våra promenader. Detta är bara inte acceptabelt!!! Nej, jag bli så upprörd så nu går jag ut och lägger mig i blomlådan igen.

En ny epok startar

Här startar jag min blogg! Reservmatte föreslog en dagbok igen men jag tycker det är modernare med en blogg. Vidare föreslog jag att jag skulle skriva min blogg själv men när vi undersökte saken visade sig att mina tassar inte är kompatibla med reservattes tangentbord. Så här lät mitt första försök:

sxghdrfhjgfpo-ötr5iutgjk.igfk-ölfg

Sedan är det ju ett problem att ni inte förstår ”katt” så bra utan de flesta av er pratar ju svenska… så tyvärr…ni får stå ut med reservmattes skrift i stället.   

31 maj anlände reservmatte. Efter en nöjaktig kliomgång inne jamade jag diskret ut mig för en patrullrunda i omgivningarna. Reservmatte passade på att ge mig en till helkroppsmassage ute fast hon kallade det för att klia loss litet vinterpäls. Jag som är en mycket generös katt kallar det nog hellre för att generöst dela med sig av min päls (extra deluxe) till lyxinredning av fågelbon. Förhoppningsvis ger det utdelnig i form av fler småfåglar som jag kan försöka få tag på.

Kväll.

Jag fångade en liten mus som jag stolt visade upp för reservmatte. För att vara helt säker på att hon skulle uppskatta min vackra gest så kråmade jag mig litet och visade upp min finslipade jaktteknik på musen. Hon sa att jag var duktig men jag tyckte mig höra henne muttra något om att göra processen så kort som möjligt. Jaja, när hon väl sett musen tog jag den och gick. Människor har ju tyvärr en begränsad förmåga att förstå livets väsentligheter.

1 juni-morgon

Det regnar, usch! Resevmatte spanade efter mig innan hon knatade iväg till slottet men såg inte min kungliga position i blomlådan förrän hon kom hem. Lagom skyddad med kanter och litet skydd från taket ligger man faktiskt riktigt skönt i varm, ganska torr jord. Reservmatte påpekade att jag var alldeles jordig men jag anser att det som lätt kan skakas av inte räknas som smuts. Hon försökte locka in mig men jag vet att om jag går in så kanske jag inte får gå ut direkt igen. Jag är förresten litet däst efter musmiddagen i går kväll så hon kan ju drömma om att locka in mig med torrt kattfoder! Hon muttrade nå't igen. Det var något om en kamera...eller bristen på detta instrument. Jag kan förstå henne. Vem vill inte ta en charmerande bild på MIG!

senare…

Reservmatte tycker jag ska komma in för det regnar… Ha! Tacka vet jag blomlåda...eller om det nu är en potatislåda...fast potatis blommar den med, så det så!