Matte, ibland...

Ibland går människor för långt. Jag bara måste säga det.
Jag och matte har en grej att jag kommer till henne och kör upp min svans i hennes ansikte så att hon ska förstå att det är dags att klia mig på ryggen just precis i ryggslutet nära svansroten. Hon burkar signalera att hon förstått på ett något respektlöst sätt bara. Hon tar min svans och pratar till svansspetsen som om det var en mikrofon. När jag kom in igår så var jag litet blöt men hela jag var bara redo för litet ryggkli. Jag gjorde som jag brukade och kan ni tänka er! Människan hotade mig!!! Hon sa att hon skulle använda min svans som mikrofon hela kvällen om jag inte tog undan den. Det var något om att den var blöt. Tala om fräckhet alltså! Det finns ingen måtta på (slavarnas) tjänstefolkets fräckhet i dessa dagar! Vad ska man göra?

Nej, jag måste nog gå ner och ta mig en matbit. Jag blir så upprörd! Kattens svans är inget man leker med. T.o.m. möss vet att svansar är viktiga. Alla som läst Narniaböckerna vet det! Människor har förstås ingen svans så det kanske inte är så lätt för dem att föreställa sig svansens betydelse. Men man måste ändå träna dem i svansrespekt. Det hör till vanligt hyfs att sätta sig in i sådana väsentligheter. Men man får konstatera att människor ibland har det väldigt svårt med att sätta sig in i andra sätt att tänka än sina egna hjärnvindlingar. De liksom fastnar i hur saker och ting ska vara. Men jag ger inte upp hoppet om att de en gång åtminstone ska få upp ögonen litet för den högra visheten som vi katter och vår värld står för. Vi är ju ändå många som försöker, ihärdigt, att få fram detta viktiga budskap.

Trött igår!

Ja, ni får ursäkta men jag var sååå trött igår. Faktum är att jag är trött idag med. Jag tror att det är hösten och mörkret och blåsten och... ja, ni vet, allt det där som hösten har med sig. Fast man kan ju fundera för jag har det ganska livat på nätterna istället så kanske skulle jag skriva blogg då istället. Problemet är att min personliga sekreterare sover då. Hmmmm nu muttrade hon något om att hon i alla fall försöker sova... något om någon som rumsterar... Jag undrar vem det kan vara? Nåja, var var jag? Jo. det verkar som om jag är ett snäpp mer vaken nattetid. Jag har under sommaren lärt mig pilla upp garderoben i rummet för matte stänger inte dörren så den går i lås. Det har visst något att göra med en mojäng med krokar som sitter på ovansidan av dörren. I vilket fall så har jag kommit underfund med att ifall jag hakar i med klorna så kan jag liksom dra upp dörren. Nu testade jag detsamma på en annan garderob och lyckades även där. Nu gäller det att se till att matte inte stänger dörrarna så det går i lås för det är mycket roligare (och mer rättvist) ifall jag kan öppna dem också. Dessutom så får jag då tillgång till lyse eftersom det är automatiskt när dörrarna öppnas.

Mitt mål för framtiden blir att försöka se om jag inte kan få upp skafferiet på samma sätt. Just nu verkar det som att matte alltid stänger dörren så att mekanismen hakar i och då hjälper inga klor i världen, man måste vrida på nyckeln. Jag måste knäcka den nöten på något vis. Tänk vilken grej det vore att kunna komma åt min mat och, ljuva tanke, mitt godis nattetid när matte sover! Jag har hört om ett katthem i USA som har en katt som heter Octavia som brukar öppna skåp för att komma åt smakbitar nattetid. Alla vet om det för det finns en cam som förevigar denna utmärkta förmåga. Hon hämtar generöst med smakbitar varje natt nästan. Hon är en verklig förebild för oss katter. Vi måste skapa mer utrymme för kontroll över viktiga resurser i vår kattliga värld! Nå, nu måste jag avsluta bloggen för i kväll. Jag har planer att smida inför natten!

Vad ska vi skriva idag då?

Hmmm! Francis! Det är dax för din blogg! ... Vakna! ... Får prova senare...

(senare) Zzzzzzz!

(senare) Zzzzzzz! (Hmmm! Jag vill inte skriva i morgon bitti...)

(senare) Zzzzzzz! (Francis har vänt sig)

(ännu senare) Zzzzzzz! (magen upp nu)

(senare) Zzzzzzz! (på golvet)

(senare) Zzzzzzz! (på hyllan vid fönstret)

(mycket senare) Zzzzzzz! (Det blir nog inget idag...)

(senare än sent) Zzzzzzz! (Nä!)

Huva!

Det var litet jobbigt inatt. Efter en trevlig kväll då jag lyckades fånga en nattflygare med en välriktad vänster så blev det storm. En garderob öppnade sig och fönstret riskerade blåsa upp så matte stängde det. Jag tyckte det var litet otrevligt så jag frågade om jag kunde få sova litet i hennes säng istället för i min soffakorg. Det kändes tryggt när huset knarrade och hade sig för fy vad det blåste.

Som tack för detta ska jag hjälpa matte att leta reda på sakerna som säkert har blåst iväg från sina platser utefter husväggen ute. Varför tänkte inte matte på det igår kväll? Hon som har tillgång till väderleksrapport å allting.

Nu påpekar matte att jag inte berättade om det rumsterande som pågick innan min vänsterjab som nitade nattflygaren men jag tycker att min version duger som den är. Det som hände innan över hela rummet var bara uppvärmningen. Själva konstutövandet är det som jag delar med er. Matte tycker också att jag ska låta henne påpeka att jag och stormen skapar ungefär lika mycket oljud men den beskrivningen refuserar jag!

Tillbaka...

Jag måste säga att det tagit mig en stund att återhämta mig från de omvälvande händelser som jag var med om i våras. Mitt liv ändrades för alltid och det är inte lätt alla gånger. Nå, det värsta var väl de första dagarna. Det var så att matte började lägga våra saker i kartonger. Jag trodde nog att det handlade om att hon tänkte göra om hemma och skaffa mig sådana där lyxiga kattmöbler istället för sina prylar som jag inte kan använda. Sedan så visar det sig att hon tänkte ta med sig våra (läs mina) prylar när hon flyttade. Reservmatte som skulle bli matte brukade ju komma ibland och ta hand om mig och då flyttade hon in med mig och mina prylar så jag trodde i min enfald att vi skulle göra så den här gången med. Så fel jag fick! Så här gick mitt stora trauma till:

Jag jamade mig ut när matte började rumstera med kartonger och grejor och människor som kom för att hjälpa till. Jag gillar ju inte oljud och röra och sån't så.... bort ville jag. Men en katt måste ju äta för att håll sig i form så jag återvände bortåt eftermiddagen och där i köket hittade jag matte och nya matte men inget köksbord. Jag hälsade och åt litet och tänkte sedan gå upp och lägga mig en stund för att slippa allt detta tok som människor har för sig. Jag tassade upp för trappen och in i rummet...som är tomt...nästan helt tomt bara soffan kvar! Jag måste erkänna att jag JAMADE RAKT UT! Vem...vem har tagit alla mina saker?!?

När ingen reagerade jamade jag igen, lika högt, någon måste ju svara på denna viktiga frågeställning. När ingen kom för att undsätta mig i min förtvivlan (dålig service alltså!) så gick jag ner och jamade mina mattar rakt i ansiktet så att säga. De så skyldiga ut! Ni skulle ha sett dem!!! Mitt hem var helt enkelt borta. Inte undra på att man blir traumatiserad. Som tur var så var ju min soffa kvar och den stannade (matte fick visst inte plats med den i sin nya bostad annars hade jag nog mist den med). Den soffan har jag nu tagit till min nya kattkorg, så det så! Man måste ju hålla på det lilla man får behålla i bodelningen, eller vad säger ni?

Nåja, jag har som sagt hämtat mig nu men det är inte som förr...det måste jag konstatera. Jag har dessutom efterhand låtit matte (nya) använda en del av soffan. Jag har tre säten och hon har två. Jag tycker det är rättvist eftersom soffan ändå är min.