Misseraban

Misseraban var kvarterets gangsterkung. Ingen, och jag menar verkligen ingen, som inte Misseraban godkände kom ens i närheten av honom. Han hade full koll på sitt liv. Han det bäste av alla katter, magnifik i sin styrka och smidighet, en jaktexpert med vida spritt rykte, i alla fall i kattvärlden. Han sträckte på sig och såg sig omkring, gäspade litet och började tänka på mat. Få se nu, ska jag ta sorken i morotslandet hos grannen eller ska jag be mina betjänter plocka fram något åt mig… Misseraban konstaterade snabbt att han skulle börja med att ta sorken så kanske han kunde äta även det som människobetjänterna ställde fram senare. Tigga behövde han inte. Misseraban visste hur en katt försörjer sig och gjorde det oftast också av ren stolthet över sin egen expertis och av jaktlusten som strömmade genom hans varelse. Tids nog blir jag gammal och då för de gärna ge mig allt som jag nu förnekar dem äran att betjäna mig med, tänkte han och tassade tyst iväg i rikting morotslandet.

Man kanske skulle reta hunden litet efter maten tänkte han en stund senare när han putsade sig efter måltiden. Men, nehej, grannen hade inte släppt ut hunden. Jag lägger mig under vinbärsbusken och väntar en stund så kommer den nog, tänkte M-Raban med ett snett leende. Det var lika roligt varje gång. Eftersom han var den mest intelligenta katten som existerade så hade han genom noggranna iakttagelser tagit reda på exakt hur långt den där röda cockern med de flaxande öronen kunde nå när hon var kopplad i sin löplina. Gjorde man rätt så krävdes det lite eller ingen ansträngning för att få hundskrället totalt vansinnig av ilska samtidigt som man kunde sitta precis utom räckhåll och retsamt putsa tassen för att reta upp hunden ännu mer.

Nu öppnas dörren! Asch! Det är bara en av grannmänniskorna. Vad gör dom tro? De verkar hålla på att pilla på linan. Då så, då kommer nog hunden alldeles strax. Vad säger de? Linan nästan av? Ajdå, då kan de ju inte släppa ut hunden! Vad händer nu! Yesss! De byter ut linan. Då är det bara en tidsfråga innan den där dumma hunden kommer. Nu gäller det att hitta sitt mest retsamma uttryck!

Nu är hon ute, då sätter vi igång! Ser hon mig? Inte än… inte än… inte än… Nu satte skällmaskinen igång! Då ska vi bara flytta oss dit bort så att hon inte når mig. Hehe, jag tror jag putsar höger tass idag. Sådär då är jag på plats. Jag sätter mig bekvämt här. Och där kommer hunden i fullt sprut. … … men vänta nu! Hon når fram! Katt-astrof! Nu måste jag springa undan, ju! Värdigt! Behåll värdigheten! Misseraban, kom igen nu mannen, tänk på ditt rykte! Ta de cool! Jag lägger mig under trappen och planerar. Jag måste nog planera in ett scenario där jag ger några av grannkatterna stryk om den här eländiga historien kommer ut!