Maggie

Ryktena säger att denna katt hade ett hem och ett gäng människor men att hon ändå valde att få litet omväxling och att hon helt enkelt flyttade in till några andra människor. Beundransvärt!

Maggie är ett exempel på kattens ihålliga tålamod när det gäller att undervisa människor och få dem att bättre förstå konsekvensen av sina tanklösa handlingar. Nu var det så att Maggie hade sin plats på en fotpall som hörde till en läsfåtölj. Där låg hon på sin ålders höst och tog sig en tupplur när det plötsligt ramlade in en massa besökare i huset. Ja, det var nu inte hon som fick besök egentligen utan hennes omsorgspersoner, människorna.

Dessa ville sätta sig tillsammans och samtala så stolar drogs fram och någon otroligt fräck person tog Maggie och satte ner henne på golvet och stal hennes pall. Som frusen i chock satt Maggie kvar där hon hamnat. Det var med nosen ca 2 cm från böckerna i en bokhylla. Det snurrade i hennes gamla hjärna. Vad hände? Vem i all världen..? Maggie beslöt sig för att göra en poäng av hela situationen och stannade där hon var utan att röra en fena.

Tiden gick och samtalet i gruppen flöt på. Maggie satt där hon satt, blickstilla! Gruppen fikade en stund. Maggie satt där hon satt! Gruppen samtalade litet mer. Maggie, hon satt stilla. Tillslut, långt senare, ser äääääntligen en av människorna att ”den där katten har inte rört sig sedan NN satte ner henne från pallen”. Gruppen håller just då på att undersöka böckerna i bokhyllan och samtalet är över. NN. har ställt tillbaka pallen men sitter på den. Personen som sett säger till NN: Titta på katten! Hon har inte rört sig sedan du tog pallen. Res dig upp och gå undan så får vi se vad som händer. NN reser sig då upp och plötsligt så får stenkatten liv igen och hoppar upp och lägger sig på pallen som om inget hade hänt. Poängen var hon ganska säker på att den gått hem, åtminstone hos en person!

Epilog.

Vid ett senare tillfälle samtalar Maggie och den iakttagande besökaren. Jag känner mig litet hängig, säger Maggie. Nämen vad säger du? svarar personen och börjar känna igenom hela katten. Du har inte ont någonstans? Nej, svarade Maggie, inte direkt ont. Det är bara något som inte är riktigt som det ska. Personen undrar om hon kan göra något. Nej, sa Maggie med ett litet leende, det här är inget som du kan rå på. Så de två fick skiljas med en liten klapp och en smekning men i samförstånd. Någon vecka senare så flyttar Maggie till sin katthimmel. Trot om du vill!